Årets första söndagsmatch och hemmapremiär på Tolvans. Tyvärr var gräsplanerna inte i tillräckligt bra skick, och premiären fick spelas på konstgräs. Galtabäcks BK hade tagit bussen ner för att försöka ta sin andra raka seger efter premiärvinsten. Vår målsättning var att ta årets första tre poängare efter det sena poängtappet i premiären.

Redan från start märks det att Galtabäck är betydligt mer sugna på att vinna en fotbollsmatch än vi är. Under matchens första minuter syns en inställningsskillnad som vi inte sett i tidigare matcher. Vi är tvåa in i varje duell, och det ser ängsligt ut. Vi springer bara vid sidan om och tittar på, vilket ger Galtabäck några chanser redan i inledningen. I den åttonde minuten står vi på hälarna, och 0–1 är ett faktum efter att vi kanske fått se årets skott från 20 meter – en träff som sitter en gång på hundra. Målet är dock rättvist sett till matchbilden. Därefter börjar vi komma in lite mer i matchen, i takt med att Galtabäck sjunker ner och kontrollerar spelet med sin ledning. Sett till bollinnehav är det ganska jämnt, och båda lagen skapar en del chanser. På plats var det en rejäl besvikelse att gå till pausvila utan mål och med ett spel som hackade, men i efterhand – efter videoanalys – kan vi konstatera att vi faktiskt också hade en rejäl dos otur. Bollen ville helt enkelt inte in, trots flera riktigt bra målchanser.

I andra halvlek är det vi som har ett klart högre bollinnehav. Däremot är det fortfarande Galtabäck som vinner flest dueller och som kan dra nytta av våra misstag med sitt kontringsspel, samtidigt som de spelar smart på resultatet. Vi har en hel del farliga inlägg och fasta situationer, men lyckas inte trycka dit bollen. I minut 82 utnyttjar Galtabäck en felpassning och kontrar in 0–2 när vi inte lyckas med hemjobbet. Om vi hade krigat på hela matchen så som vi gör efter det målet, är jag övertygad om att resultatet sett annorlunda ut. Men 0–2 står sig och blir slutresultatet.

Man var ruskigt besviken efter matchen och kände att det fanns mycket som inte stämde. Men i efterhand är känslan ändå lite annorlunda, när man sett matchen igen och hunnit reflektera. Bland annat säger hörnstatistiken 11–1 till vår favör, och sett till chanserna vi skapar borde vi gjort minst ett mål. Samtidigt får vi fortfarande vara extremt besvikna över vårt försvarsspel – särskilt under de första tio minuterna.

Vi tar nya tag, och redan på lördag är det dags för årets tredje premiär. Efter seriepremiär och hemmapremiär är det nu dags för gräspremiär. Då kommer Vejby IF till Tolvans – och vi får årets första Skånederby!

Bussresa till Halmstad på morgonen för möte med nykomlingarna IF Centern, som vann Hallandsfyran förra säsongen. Premiärer är alltid speciella, med allt vad det innebär – många nervösa och förväntansfulla spelare i båda lagen, och ett spel som blir helt annorlunda än under försäsongen när det nu spelas om poäng. Vi bjöds på strålande sol, men tyvärr konstgräs – så överlag okej förutsättningar för en fin premiärmatch.

Matchen börjar med en tidig Centern-hörna direkt efter avspark. Därefter följer en period med mycket bollinnehav för oss i gult, då Centern ligger lågt. Vi skapar några farliga chanser, men det är en hel del slarv i passningsspelet och tajmingen sitter inte riktigt, vilket gör att Centern kan utnyttja våra misstag till några kontringar som vi dock hanterar fint. 1–0 till Löddelaget kommer helt rättvist i minut 16 när Maher, efter ett fint anfall och ett inlägg från Milton, kan trycka in sin egen retur. Därefter händer något – vi blir passiva i försvarsspelet. Trots att vi fortsätter kontrollera matchen slarvas det mer, och den aggressivitet vi har i offensiven syns inte lika mycket i defensiven. 1–0 står sig till paus, och det är Löddelaget som är tydligt starkast, med både ett missat friläge och ett klart spelövertag – även om vi slarvar en del.

Andra halvlek startar likt slutet på första: mycket bollinnehav för oss, Centern ligger rätt och straffar våra misstag med kontringar. I minut 57 gör vi 2–0 efter en klasshörna av Jens som går direkt i mål – med lite hjälp av vinden.
Lite överraskande fortsätter Centern att ligga lågt när vi har bollen. Den stora skillnaden är dock vad som händer när de har bollen – då blir vi extremt passiva. Vi kommer tvåa in i duellerna, förlorar både första- och andrabollarna, och det blir för mycket bolltittande. En gammal klyscha säger att det inte finns något svårare än att leda med 2–0 i en fotbollsmatch – kanske är det precis det som händer här. Vi klarar inte av att spela på resultatet och 2–1-reduceringen kommer som ett direkt resultat av detta – när Centern höjer sin aggressivitet, sänker vi vår. Vi ser bara på när de ställer om. Om 2–0 var svårt att spela på, så är 2–1 ännu värre. Centern får momentum och trycker ner oss. Vi är ändå nära att hålla ut, men i minut 93 kvitterar Centern efter ett inkast där vi hamnar fel och är för långt ifrån. Ett fint avslut från kanten av straffområdet letar sig in i bortre burgaveln.

Motståndarna firar – vi deppar. Att tappa 2–0 till 2–2 är aldrig kul, särskilt inte på det här sättet. Det positiva är att det är en premiärmatch, och sådana matcher lever alltid sitt eget liv. Vi spelar stundtals riktigt bra fotboll, och det finns mycket att bygga vidare på inför nästa helgs hemmapremiär på Tolvans. Vi vet att det finns fler växlar att lägga i, det har vi sett på försäsongen. Nu väntar en bra träningsvecka – inklusive en reservlagsmatch på tisdag som ger möjlighet att få igång fler spelare i matchtempo. Hemmapremiären spelas nästa söndag 13:00 mot gästande Galtabäcks BK från Halland.

Fredagskväll, hemmamatch på Tolvans och genrep inför seriepremiären. Det nyblivna division 4-laget Saba Palestina KIF/Liria IF stod för motståndet. Efter ett bra träningsläger med fyra pass på fyra dagar och därefter två dagars vila fanns en risk för slitna kroppar. Redan från minut 1 visade vi dock att denna oro var obefogad, då vi tog tag i taktpinnen direkt.

I minut 4 tror vi oss ha gjort 1-0 efter en misslyckad offsidefälla från motståndarna. John slog en fantastisk djupledsboll till Isak, som sedan frispelade Bright, som behärskat tryckte in ledningsmålet. På något sätt blev detta dock avblåst för offside, trots att bollen spelades bakåt. Även om situationen såg lurig ut från sidlinjen, ska detta såklart inte behöva hända. Vi parkerade oss på motståndarnas planhalva i princip hela första halvlek, hade mer bollinnehav och skapade flera riktigt heta målchanser. Att vi inte gjorde 1-0 "på riktigt" förrän i minut 42 är, så här i efterhand, ett mysterium. När målet väl kom var det efter en bra hörna från Isak och lite tumult i straffområdet, där Malte var sist på bollen. Vårt presspel var riktigt bra, och vi skapade chanser både genom fina bollvinster på motståndarnas planhalva och med ett eget fröjdigt anfallsspel med fina kombinationer.

I andra halvlek tog vi över ännu mer, och samtliga spelare i matchtruppen fick minuter att visa upp sig på. Många av de yngre spelarna från bänken kom in och gjorde väldigt bra ifrån sig. Bright utökade till 2-0 efter ett fantastiskt inlägg från Milton, och 3-0 kom även det från Bright efter en fin genomskärare från Nils. 4-0 gjordes av Milton efter en bra hörna från Sule, vilket fastställde slutresultatet.

Analysen från vår VEO-kamera visar 10-0 i klara målchanser, medan resultattavlan säger 4-0 – siffror i underkant om man ska vara ärlig, särskilt med tanke på att vi dessutom fick ett mål felaktigt bortdömt. Vi gör en otroligt bra match, och både de som startade och de som hoppade in visade att de är sugna på att bidra under säsongen. Konkurrensen om platserna är stenhård, och vi ser väldigt mycket fram emot nästa helgs seriepremiär! Då åker vi till Halmstad på lördagen för match mot IF Centern på Kärlekens IP!

Det blev en tidig lördagsmorgon med samling på Kastrup klockan 06:00. Efter en del strul med att få väskan med bollar incheckad tog vi oss sedan relativt smidigt vidare till Alicantes flygplats, där en buss väntade för att köra oss till hotellet i Santa Pola. Efter en viss tidspress var det dags för första träningen. Vi har haft tillgång till en ett år gammal konstgräsplan och därmed ett underlag av riktigt hög klass, vilket undertecknad förstått har varit en förbättring jämfört med tidigare träningsläger. Därefter följde en middagsbuffé på hotellet för alla trötta hjältar som tränat och inte fått i sig någon ordentlig lunch. Sedan var det dags för ett av lagen att genomföra den första tävlingen i lägrets sexkamp, där uppgiften var att på rätt tid i förhållande till de andra lagen nudda en gris.

Söndagen startade med frukost och en lagpromenad innan lunch och träning. Sexkampen fortsatte med att alla lag skulle tippa Europatipset. Efter middagen besökte vi en bar i Santa Pola som några spelare hade rekat dagen innan. Där såg vi Spanien-Nederländerna i Nations League. Det blev en mycket uppskattad kväll med god service, bra priser i baren och en fotbollsmatch som innehöll både förlängning och straffar.

Måndagen inleddes med tidig frukost och träning, följt av lunch och en tävling där spelarna skulle ge sig ut i Santa Pola och fotografera personer i Löddetröjan för att samla poäng. Efter middagen följde teoretiska moment och lagmöte. Senare på kvällen väntade både ett quiz i sexkampen och uppträdanden för alla nya spelare och ledare. Några insatser var bättre än andra, och i vissa fall får man vara tacksam att vissa åtminstone blev bra på fotboll... Kvällen avslutades med att stora delar av laget diskuterade vilken aura man såg hos övriga. Vi fick bland annat veta vilka som har en aura av att grilla med gasol, vilka som alltid beställer nuggets på McDonald's och vilka som aldrig får välja tv-serie i sitt förhållande.

På tisdagen avgjordes sexkampen med ett musikquiz, där deltagarna skulle placera rätt årtal på olika guilty pleasures från 1969 till idag. Detta följdes av en tävling där spelarna skulle mäta snören och samla flest poäng under sju rundor. Lag Milton tog hem båda tävlingarna och därmed också slutsegern. Dagen innehöll även teori och videoanalys. På eftermiddagen var det dags för den sista träningen, som precis som de tidigare kombinerade spelmoment, taktiska moment, fasta situationer och tävlingsmoment. Kvällen var fri, och både spelare och ledare tog sig in till Alicante för en utekväll. Några kom tillbaka tidigare än andra, medan vissa avslutade kvällen med en pingismatch som enligt rykten inte var slut förrän klockan fem på morgonen...

Onsdagen inleddes med frivillig frukost, följt av några soltimmar vid poolen på lägrets varmaste dag. Efter lunch hämtade bussen oss för transport till flygplatsen. Trots att vissa hade problem med security och andra tyckte att det var en bra idé att sätta sig och äta på Burger King precis när flyget skulle boardas, lyckades alla på något sätt komma med. Väl i Danmark skildes våra vägar, och vi fick vila upp oss inför fredagens genrep.

Sammanfattningsvis var alla mycket nöjda med både träningarna, boendet och att vi fått lära känna varandra bättre. Ett mycket lyckat läger som vi hoppas ska hjälpa oss mot en bra säsong!

Lördagen spenderades på Vångavallen och deras nya plastmatta. IFK Trelleborg stod för motståndet, ett lag som av många är förhandstippat i toppen av Division 2. Det var fina yttre förutsättningar med sol och nylagd plan, men både förberedelserna och själva genomförandet av uppvärmningen lämnade en hel del att önska.

Den första delen av första halvlek är det bara att erkänna att det finns ett lag på banan – IFK Trelleborg spelar väldigt fin fotboll, och vi når inte alls upp till samma nivå defensivt som i tidigare matcher. När vi väl har boll förvaltar vi den inte klokt, och det slarvas både i speluppbyggnad och kontringar. 0–1 kommer redan i minut 5 när en offsidestående hemmaspelare stöter in bollen efter ett blockerat skott. Redan två minuter senare kan vi kvittera till 1–1 på en hörna som Sebbe fint serverat. Ytterligare två minuter senare är det dags igen – 1–2 är ett faktum efter att IFK, med ett fint anfall, straffat oss när vi inte är på hugget. 1–3 kommer efter en snyggt slagen frispark i minut 22. I slutet av första halvlek vaknar vi till liv, spelar oss fram på egen hand och vinner några bollar genom vårt presspel. Vi har bland annat en ribbträff i ett läge där vi borde ha gjort mål. Denna period tar vi med oss.

Redan i minut 48 dör matchen när IFK Trelleborg, genom ett fint anfall, tar sig fram genom vårt för stunden oorganiserade försvar. 1–4 är ett faktum, och matchen känns därmed ganska avgjord. Båda lagen skapar några chanser, och det finns vissa ljusglimtar att ta med från andra halvlek. Känslan är dock att spelet mest rinner ut i sanden från båda håll.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi gör vår kanske svagaste match på försäsongen mot det bästa motståndet. Den kombinationen räcker inte till. Även om siffrorna kanske är något i överkant, förtjänar vi varken seger eller kryss att ta med oss hem från Vångavallen. Årets första förlust kommer mot ett bra lag – nu gäller det att snabbt hoppa upp på hästen igen och dra lärdom av denna match för att vara redo när serien startar.

På lördag åker vi till Spanien och Alicante för fem dagars träningsläger i värmen. Träningar, lagbygge och lite avkoppling står på schemat. Därefter återstår endast en träningsmatch innan seriepremiären.