Årets första söndagsmatch och hemmapremiär på Tolvans. Tyvärr var gräsplanerna inte i tillräckligt bra skick, och premiären fick spelas på konstgräs. Galtabäcks BK hade tagit bussen ner för att försöka ta sin andra raka seger efter premiärvinsten. Vår målsättning var att ta årets första tre poängare efter det sena poängtappet i premiären.
Redan från start märks det att Galtabäck är betydligt mer sugna på att vinna en fotbollsmatch än vi är. Under matchens första minuter syns en inställningsskillnad som vi inte sett i tidigare matcher. Vi är tvåa in i varje duell, och det ser ängsligt ut. Vi springer bara vid sidan om och tittar på, vilket ger Galtabäck några chanser redan i inledningen. I den åttonde minuten står vi på hälarna, och 0–1 är ett faktum efter att vi kanske fått se årets skott från 20 meter – en träff som sitter en gång på hundra. Målet är dock rättvist sett till matchbilden. Därefter börjar vi komma in lite mer i matchen, i takt med att Galtabäck sjunker ner och kontrollerar spelet med sin ledning. Sett till bollinnehav är det ganska jämnt, och båda lagen skapar en del chanser. På plats var det en rejäl besvikelse att gå till pausvila utan mål och med ett spel som hackade, men i efterhand – efter videoanalys – kan vi konstatera att vi faktiskt också hade en rejäl dos otur. Bollen ville helt enkelt inte in, trots flera riktigt bra målchanser.
I andra halvlek är det vi som har ett klart högre bollinnehav. Däremot är det fortfarande Galtabäck som vinner flest dueller och som kan dra nytta av våra misstag med sitt kontringsspel, samtidigt som de spelar smart på resultatet. Vi har en hel del farliga inlägg och fasta situationer, men lyckas inte trycka dit bollen. I minut 82 utnyttjar Galtabäck en felpassning och kontrar in 0–2 när vi inte lyckas med hemjobbet. Om vi hade krigat på hela matchen så som vi gör efter det målet, är jag övertygad om att resultatet sett annorlunda ut. Men 0–2 står sig och blir slutresultatet.
Man var ruskigt besviken efter matchen och kände att det fanns mycket som inte stämde. Men i efterhand är känslan ändå lite annorlunda, när man sett matchen igen och hunnit reflektera. Bland annat säger hörnstatistiken 11–1 till vår favör, och sett till chanserna vi skapar borde vi gjort minst ett mål. Samtidigt får vi fortfarande vara extremt besvikna över vårt försvarsspel – särskilt under de första tio minuterna.
Vi tar nya tag, och redan på lördag är det dags för årets tredje premiär. Efter seriepremiär och hemmapremiär är det nu dags för gräspremiär. Då kommer Vejby IF till Tolvans – och vi får årets första Skånederby!
