Fredagskväll och bortamatch i Halmstad. Tidig samling för bussresa. Det var ett taggat Löddelag som åkte upp för att spela på Örjans Vall mot den forna storklubben IS Halmia. En fantastisk inramning – något helt annat än de mindre idrottsplatser vi vanligtvis spelar på. Motståndarna, som hade inlett med tre raka vinster, hade därefter förlorat två matcher, samtidigt som vår säsongsstart inte blivit vad vi hade hoppats på. Det var alltså en viktig match för båda lagen.

Vi visste att Halmia hade vunnit alla matcher där de gjort första målet, och tryckte därför på vikten av en bra start – och att göra första målet – för att få matchen dit vi ville. Men vi fick raka motsatsen, när Halmia tog ledningen med 1–0 redan efter tre minuter. Därefter följde en halvlek där Halmia var betydligt bättre än oss: de sprang mer, vann fler närkamper, var först på alla andrabollar och väldigt bolltrygga. En extra kalldusch kom när de prickade in 2–0 precis innan pausvilan.

Vi gjorde några taktiska förändringar i paus och lyckades skapa lite tryck de första minuterna, med några hörnor och ett mer etablerat spel på motståndarnas planhalva. Efter några minuter tog dock Halmia över matchen igen, även om det dröjde till minut 80 innan de gjorde 3–0. I andra halvlek gjorde vi några byten, där avbytarna kom in med ny energi och spelglädje – något som åtminstone var väldigt positivt.

Sammanfattningsvis var Halmia det bästa laget vi mött hittills, samtidigt som vi stod för en väldigt svag prestation. 3–0 var rättvist, och vi får helt enkelt försöka glömma och gå vidare. Nu väntar en viktig vecka med DM-match borta mot Österlen FF på onsdag och därefter seriematch på lördag mot Kinna IF hemma på Tolvans. Förhoppningsvis kan vi studsa tillbaka.