Undertecknad var utslagen av ett elakt virus i förra veckan och missade MFF och Trelleborgs matcherna, men spioner på plats berättar att MFF segern var lika säker som att A kommer först i alfabetet, det var inget snack där inte MFF var värda sina 3 poäng.
TFF matchen var en annan femma, en av de bättre insatserna i höst men stolpe ut för oss och stolpe in för TFF gjorde att 3 poäng gick till TFF, och även om 3-0 verkar vara säkra siffror, så kunde vi lika gärna stått där efter matchen med 3 poäng.
Då hade vi kvar sista matchen mot Halmstad, ett lag som vi mött 2 gånger tidigare i år, en träningsmatch i våras i Lödde som slutade med en 5-2 seger och en bortamatch i slutspelet som slutade med en 5-0 seger. Vid vinst idag så skulle vi sluta 2:a i gruppen och vid oavgjort 4:a och vid förlust 5:a. Så det fanns en hel del att spela om även om de olika placeringarna isig var ointressant eftersom det endast var 1:a i gruppen som gick vidare.
Matchen börjar dock med en mardrömsstart när vi sänker bort 1-0 efter bara 2 minuter efter bolltapp i backlinjen och 10 minuter senare så kommer Halmstad först på ett inlägg och lyckas nicka in 2-0, och det ser ganska skakigt ut i våra linjer. Vi äter oss dock in i matchen, och även om vi har otroligt svårt att komma in i sista 3:e delen så kämpar killarna på och vi börjar hitta linjerna i vårt spel och vi äter oss närmare och närmare Halmstads mål, men det krävs att vi drar en hörna direkt i mål för att vi skall tvinga halmstads målvakt att böja sig ner och hämta ut bollen ur nätet. 2-1 och 5 minuter kvar av första halvlek och vi har tagit över matchen, det är vi som har mest boll, det är vi som har trycket och pressen, halmstad är livsfarliga på sina omställningar och i sista minuten så får de en omställning där de sätter 3-1 och i samma veva blir vår målvakt utvisad. Det var en tung sista minut på halvleken och domaren hinner inte blåsa igång efter målet innan han blåser för halvtids vila.
Vi slänger in vårt wild-card i mål, Vincent stod ju i mål när de spelade 5-manna fotboll för 9 år sedan, och mer rutin än så lär vi inte hitta bland våra utespelare. Det är en lång uppförsbacke men det är inte kört, ett snabbt mål här och vi får liv i matchen igen, och det dröjer inte mer än 5 minuter innan målet kommer, tyvärr är det inte vi som gör det utan Halmstad. 1-4, en man mindre, tja man har ju haft bättre utgångslägen för att vinna matcher, men killarna sliter på och fast vi är en man mindre så är det jämt skägg ute på planen, och i 55:e minuten får vi till en reducering till 2-4 och uppförsbacken var inte riktigt lika hög längre, vi känner att vi har något på gång, men då sätter Halmstad spiken i kistan och gör 5-2 när det är 30 minuter kvar. De sista 30 minuterna är ganska avslagna från Halmstads sida, och även om vi kämpar på och vinner mycket boll så märks det att vi är en man mindre och när våra spelare blir trötta så öppnas stora hål i vårt lag och Halmstad lyckas göra både 6-2 och 7-2 innan domaren blåser av matchen.
Den stora behållningen i slutet av matchen är vårt wild-cards straffräddning och är sedan uppe och räddar returen som Halmstad lyckades fånga upp. Imponerande målvaktstalanger där.
Vi kunde ha fått en trevligare avslutning på slutspelet men det finns säkert någon poäng/lärdom som vi kan ta med oss ifrån denna matchen även om det är svårt att se det just nu. Sista minuten i första halvlek tar mer eller mindre död på matchen!
Nu har vi 3 viktiga kvalmatcher att ta oss an. Nu är det dags att ladda om, och fokusera på att vinna dessa och vi börjar med att ta oss an Kristianstad på bortaplan på Onsdag. Kör stenhårt killar!
/Magnus
